dagsmeja

På nattbussen hem till Husby ikväll:
5 passagerare av till synes manligt kön, en chaufför (man), en Liv (inte så mycket man).

Jag tror tyvärr inte att det är någon slump. Om en rör sig ute på kvällskvisten eller än värre på nattkvisten så möter en betydligt fler individer som ser ut att ha snopp än individer som ser ut att ha fitta. Det stör mig. Det stör mig dels för att jag i allmänhet tycker att män är mer hotfulla än kvinnor (att jag tycker det stör mig också btw) men även för att jag undrar var alla kvinnor håller hus, vad alla kvinnor gör.

Vi som kallas kvinnor har fått lära oss att vara rädda när vi springer runt ute efter mörkrets inbrott. Vi har fått lära oss att vi är försvarslösa potentiella våldtäktsoffer som behöver skyddas. Att kvinnor våldtas är sant, och helt jävla fruktansvärt. Men om vi enbart ser till brottet som sådant och struntar i hur hemskt det är eller hur mycket det förstör så är det väl ändå inte ett särskilt vanligt brott? Åtminstone inte om vi pratar överfallsvåldtäkter som väl är det som är aktuellt när det snackas rädsla för att vistas utomhus sent. Jag tror (men har inga bevis för) att exempelvis rån och misshandel är betydligt vanligare brott. Men det är inget som kvinnor får lära sig att vara rädda för. Utan något som människor vet händer, kanske oroar sig något för, men jag tror inte att särskilt många låter detta påverka deras möjlighet att röra sig fritt i mörker.

Jag vill reclaima natten, men att reclaima själv är ofta ganska ensamt, Ibland går jag hem med högt huvud, fylld av ilska mot dem som vill ha mig rädd och svag. Vissa dagar (som ikväll) känner jag mig trygg och glad och bekymmerslös och andra dagar småspringer jag med mobilen i högsta hugg för att möjligen kunna försvara mig mot en förövare. Dom dagarna hatar jag. Det är inte så att jag inte förstår kvinnors rädsla. Det gör jag, men jag hatar den. Jag hatar att vi ska behöva rätta oss efter vad män gör. Jag hatar att det blir vårt ansvar att skydda oss från brott trots att det innebär att vi inte kan röra oss fritt utomhus. Jag hatar att känna mig svag.

Egentligen är nog mitt bästa ord eftersom jag allt för sällan gör vad jag borde. Nu borde jag exempelvis skriva klar de sista futtiga raderna på hemtentan och lämna in den. Och om jag av någon anledning kan ge mig själv permission från det så borde jag egentligen städa, eller egentligen åka till Kista och Systemet med Mill. Men, nu ska jag egentligen skriva klart tentan och sedan göra aktiviteterna ovan i omvänd ordning.

Först måste jag bara dela med mig av lite anti-flatfobi. Skriv på, eller inte, det spelar inte så stor roll. Men fundera på vilken plats flatfobin har i ditt liv, vad du gör och vad du inte gör och varför så många tycker så illa om Tiina, har hon verkligen förtjänat det?

Denhär diskussionen om städhjälp som blossar upp med jämna mellanrum har jag inte riktigt fått kläm på.

Jag har funderat en hel del på vad jag själv tycker, men har inte riktigt lyckats bygga ihop allt tyckande till någon form av åsikt om fenomenet (om det nu kan kallas fenomen). Jag kan helt enkelt inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker (i termer av för eller emot) och skulle gärna vilja läsa en (eller flera) lång, vettig och eftertänksam artikel på ämnet.

Jag förstår absolut problematiken med svart städhjälp. Att rika människor anställer fattiga(re) människor svart för att själva tjäna en liten hacka som de skulle ha råd att avvara är ju enbart osmakligt. Det finns liksom inget försvar. Sedan sägs det ju att städhjälpen måste subventioneras, annars köper folk hjälp svart. Det argumentet är kanske lite sådär, jag menar, svart arbetskraft är väl alltid billigare än vit? Så då skulle det väl vara svårt att få folk att betala mer än nödvändigt i vilket fall.

Det jag mest värjer mig mot i diskussionen om städhjälp är argumentet att var och en ska ta hand om sin egen byk, som att just städning vore något sådant som varje människa (snarare kvinniska) skulle vara tvungen att ta hand om för att slippa skämmas, medan barnpassning, ommålning av huset och byggande av ny altan är sådant som utan problem och moralisk indignation kan överlåtas på annan lämplig man. Jag förstår inte riktigt skillnaden, egentligen, mer än att hemmet (ja städningen av det vill säga) ses som något så heligt att ingen annan kan sköta det (samtidigt som det är synd om alla invandrar/underklasskvinnor som tvingas in i det förnedrande arbetet, att städa någon annans hem).

Varför det ses som så fult att arbeta som städerska kan jag inte heller förstå, det handlar väl om arbetets status snarare än arbetsuppgifterna. Varför är det bättre att torka bajs och spyor än att skura toaletter och moppa golv? Varför är det finare att ta hand om någons mormor än om någons hem? Jag skulle personligen tycka att det var mer skämmigt att dumpa iväg mina föräldrar för att få vård, så att jag slipper bry mig, än att låta någon person ta hand om mitt hem för att jag inte har tid.

Jag är trött på trippelbestraffningen, att kvinnor ska skämmas om de inte arbetar, men om de arbetar ska de också skämmas, iallafall om hemmet inte är rent och snyggt, men om hemmet är rent och snyggt, och har blivit det på grund av att städhjälp har anlitats så ska vi skämmas ännu mer.

Med kortare arbetstid, jämn uppdelning av hemmets skötsel och högre lön och status till människor som arbetar inom städbranschen så tycker inte jag att det är problematiskt att människor köper städhjälp.

Jag vill inte förneka att det finns en hel del problem med både att ha och att vara städhjälp, men jag skulle inte vilja säga att det beror på arbetets art utan om annat. Och jag skulle gärna vilja få det förklarat för mig, varför just städning är så himla fult.

Jaja, Linda Skugge kanske har fått lite omotiverat stort utrymme här på sista tiden, men hennes senaste krönika måste jag bara kommentera. Fredrik Virtanen har aldrig fått ett klagomail om hur han kan jobba på Aftonbladet som har porriga annonser på sporten. Jag får minst ett om dagen. skriver hon angående att hon fått klagomail om att hon jobbar på/för en tidning som har porriga annonser för nån ny manstidning. Det är typiskt att det alltid är kvinnor som tycker något som också får på sig kravet att förändra allt och inte ställa upp på några orättvisor, det är som att säga att jag är vegetarian och någon kommenterar att mjölkkor också lider. Det är bekvämt att göra inget och sedan klaga på de som gör något och kräva att de ska göra allt, men varför? Om alla gjorde något skulle ingen behöva göra allt, det är jag övertygad om, sluta läsa Expressen om ni nu tycker att annonserna är så äckliga, anmäl dom, mailbomba tidskriftens chef, istället för att ödsla tid på att försöka lägga det ansvaret på någon annan.

Nu ska jag göra mig iordning för att gå på fest och träffa Milliecent. Hejdå!

(Bloggat i lördags 30/7)

Jag borde inte förvånas, borde inte bi upprörd, borde inte orka, borde lägga min tid på annat, men är det någon mer än jag som lagt märke till löpsedeln (även framsidan antar jag) till senaste numret av Veckorevyn?

Jag har inte bläddrat i tidningen och kanske, kanske är allt bättre än det verkar, men varför skulle det vara det? Saker är sällan bättre än de verkar.

Jag trodde i min enfald att Veckorevyn är Veckorevyn och om dålig så ändå i någon form av stillastående dålighet, nånslags kräkfärgat, sopdoftande status quo.

Men när redaktionen finner det lämpligt att pryda omslaget av en Slitzmodellsliknande Viktoria Silvstedt med plutande mun så undrar jag vilken målgrupp tidningen verkligen har? På vilket jävla sätt skulle det stärka tjejers självbild (vilket väl Veckorevyn säger sig vilja göra har jag för mig) genom att ha en nästan-naken, perfekt-retuscherad brutta med silikonkropp på tidningens framsida?

Det gör mig inte direkt lyckligare eller gladare att se nånslags ouppnåbart ideal av vad jag ska vilja vara när jag går och handlar potatis, och, ja, jag köpte Cola Light för att vanlig cola är fettbildande och tandfrätande, och nej, jag kan inte och tänker inte skylla allt på varken Viktoria eller VR, för så stor makt har de inte, hoppas jag inte. Men de är pusselbitar, allt är pusselbitar som bygger en helhet som gör att vi måste skämmas för att vi är människor och för att vi inte alltid är perfekta. Att Slitz och Café och Moore och allt vad de heter är gubbsjuka slemtidningar är väl ändå en ganska väl etablerad åsikt, men de står iallafall på något plan för vad de gör vilket gör att de är lättare att handskas med, att ta avstånd från eller på annatsätt reagera på.

Tidningar som VR äter upp oss infrån när de låtsas vara på vår sida (för jag ska tydligen tillhöra målgruppen trots att jag inte läst VR sedan början på högstadet) samtidigt som de informerar oss om hur vi ska fixa snyggare rumpa. Min rumpa duger som den är, hör ni! Jag tänker inte skaffa någon VR-rumpa så länge jag lever.

Om ni verkligen var på tjejers sida så borde ni väl berätta att rumpan sitter därbak och inte är huvudsaken?

Kampen,
glöm aldrig den.



Jag måste skaffa en kvinnokampstatuering snart, eller borde det kanske vara något mer queer för mig? Har funderar på en katt i egyptisk stil med. Fast först och främst borde jag väl fixa den på benet. Göra klart den alltså, min politiska stjärnhimmel to be.

Idag är det 9 dagar eller nåt sånt innan resan börjar.

Jag ska hem till Linn och Calle och dricka Mojito, vin och annat smarrigt. Sedan blir det Lyckliga Gatan för hela slanten, och kanske dans dans dans.

Det är något konstigt med detdär, att så fort något hemskt händer någon en är bekant med, eller till och med någon bekants bekant så känns det som om det kommer så nära.
Av någon konstig anledning är det också extra tydligt när det handlar om något otrevligt.
Varje gång jag hör om någon som blivit utsatt för nån form av sexuellt våld så inser jag att jag bara ska vara jävligt lycklig att jag själv aldrig drabbats, eller att ingen nära mig har det, så vitt jag vet.

Nu är jag så trött och förbannad och ledsen och uppgiven att jag är sugen på att bara slå nån, så trött på att vad som än händer så verkar vissa inte alls kunna ta in vad som pågår.

Hur svårt kan det vara att förstå att det handlar om människor, liv, inte pengar?

Jag läste en intressant artikel om att kissa stående. Jag hade ingen aning om det var så (relativt) enkelt även för kvinnor. Det är bara att börja öva. http://myvag.net/pee/standing/

Intressant att det finns så mycket en tar för givet, men som sedan visar sig vara allt annat än självklart, som det där med män som ammar, det trodde jag var nån slags genetisk miss, men så är det bara vi som är alldeles för fast i våra föreställningar om vad som är rätt och riktigt respektive fel och snuskigt. http://www.unassistedchildbirth.com/miscarticles/milkmen.html

Jag undrar hur vi skulle leva våra liv om vi inte hade en massa historiskt bagage fyllt med fördomar och korkade antaganden?